Har en massa tanker i mitt huvud som bara snurrar runt och som jag inte kan släppa..
Kan en människa verkligen ändra sig helt eller kommer man alltid ha kvar lite av dom siderna som man vill förändra?
kan man verkligen lita på en människa fullt ut efter allt svek?
Kan man verkligen vara helt säker på någon än sig själv?
Vågar jag ge efter en gång till?
Är allt över nu IGEN?
Duger jag bara när folk inte har mig i sitt liv, när jag säger ifrån?
Äskar någon mig för den jag verkligen är eller blir jag bara utnyttjad?
Ska jag jämt behöva komma i andra hand?

Detta är några av mina tankar som snurrar runt i mitt huvud stup i kvarten, inte dom roligast tankarna att ha i huvudet hela tiden och har ingen aning om hur jag ska göra för att få bort dom, att skriva av sig brukar ju hjälpa och anlednigen till varför jag skriver här och inte på ett papper är att folk som gör/gjort detta mot mig kanske ska fatta att jag inte är någon leksak som man kan plocka fram då man känner för det!
Har funderat skit länge nu på om jag verkligen ska våga publicera det här eller inte. Tankarna jag får i huvudet när ska publicera detta är; kommer det bli bättre? eller kommer det bli sämre? eller kommer inget att förändras?